Fyrisminnen efterlyses!

Har du något särskilt minne från Fyrisbiografen som du vill dela med dig av? Ett ungdomsminne, en magisk första dejt, ett samtal eller möte du aldrig kommer glömma, ett maskinrumshaveri eller helt enkelt ditt livs bästa filmupplevelse?
 

Berätta för oss i ett mejl till karin.magnusson(at)fyrisbiografen.se, eller genom ett meddelande på Facebook eller Instagram. Skicka gärna med en bild om du har! 

💛  Inskickade minnen 💛

"Kul att ni efterlyser minnen för här kommer ett som ännu idag stannat med mig.
 År 2015 var jag och min dåvarande sambo mitt uppe i en flytt och bestämde oss för lite spontanbio! Jag hade inte bott länge i Uppsala men alltid fascinerats över fyrisbiografens utbud av world-cinema. Vi klev in på en visning av ”Palo Alto” i Salong 2. Ack vilken intim och cinematisk upplevelse det var. Sedan dess är jag såld på er biograf och ert utbud som har vidgat mina redan nördiga vyer gällande filmer världen över😉
Bästa hälsningar från en redig filmälskare!"
- Kevin Hammarkind
 

"Jag såg att ni efterlyste minnen, och visste direkt att jag har ett.

Affischen som bifogas i mailet är speciell för mig. Den sitter på mitt kontor i källaren och har en speciell historia.
För många år sedan när Pulp Fiction gick på Fyrisbiografen kom jag på att jag skulle fråga om jag kunde få affischen när filmen visats klart.  Sagt och gjort, jag gick in till kassan och framförde min fråga.  Vill minnas att dom tyckte det var en lite märklig fråga, men dom lovade att skriva upp mitt namn på en lapp, så kunde jag komma förbi när filmen visats klart.

Någon månad senare hörde jag av mig i kassan och frågade om jag kunde få affischen. Varpå kassören skrattade gott åt mig, och sa att jag kunde glömma det.  Det är flera hundra som står i kö för den affischen.  Om det nu inte är så att du heter Marcus Torstensson, för det är han som står först i listan.  Men det är ju jag, påpekade jag!  Minns att jag fick hala fram legitimationen och sen fick jag affischen.

Och nu sitter den på mitt kontor sen många år tillbaka. Ett kul minne 🙂"
- Marcus Torstensson

"Mitt bästa Fyrisminne är bara ett par år gammalt. Tillsammans med mamma, systrar och väninnor sjöng vi oss igenom Sound of Music på Singalong-visning. Har sett filmen hundramiljoner gånger och det var ren och skär lycka att få sjunga med tillsammans med hela salongen. Vilken glädje och gemenskap!"
- Frida Björk

"Jag såg Amadeus där som elvaåring och blev helt golvad.
En annan fin sak för mig att tänka på är att min farmor och farfar dejtade på Fyrisbiografen 🙂 ."
- Miriam Hollmer

"När damen bakom mig (65+) ogenerat lade upp sin fot (barfota) på mitt armstöd 😁 ."
- Martin Tengroth

"Visning av Turinhästen någon gång i 2013; oförglömlig och omvälvande bioupplevelse!"
- Florent Fagerström
 

"Jag hade precis flyttat till Uppsala, i närheten av Fyrisbiografen, kände inte många människor i stan men kände många gånger att jag ville gå och se något på Fyris. Så en dag gjorde jag det, lite på impuls eller intuition gick jag och såg Porco Rosso (det var hösten 2008). Väl inne i biografen ville jag sitta på en så bra plats som möjligt så satte mig på mittersta raden, det var knappt några människor i salongen men på samma rad satt en annan person. Jag kände väl att jag inte hade riktigt den bästa platsen så satte mig så mycket i mitten jag kunde och då blev det på något sätt att jag satte mig bredvid den enda personen som satt på den raden. Vi småpratade lite, delade med oss av vårt godis och efteråt gick vi och pratade om filmen och vips hade jag skaffat mig en av mina första kompisar i Uppsala! Tack Fyris!"
- Ylva Norlin

"På -70 talet var jag och min kompis och såg "Flugornas herre" i regi av Peter Brook. En stark film som berörde mig djupt!!"
- Peter Book

"När Café Genomfarten släpade med oss ungdomar för att kolla på ”Medan vi faller” Blev helt golvad av den filmen! Borde varit runt 94-95?"
- Anton Holm

"Krigarens själ i lilla salongen, 90-tal. Fruktansvärt bra film."
- Gabriella Andersson
 

"Ett av de finaste minnena jag har och som jag kommer att ta med hela livet är när jag kysste min kärlek för första och sista gången efter månader av längtan under Paret över Köln-scenen i Roy Anderssons Om det oändliga."
- Anonym

"Som nyinflyttad till Uppsala såg jag ”Farinelli-Il castrato” hos er. Både filmen och biografen gjorde ett starkt intryck. Lyssnar fortfarande på musiken."
- Christina Molnar

"Mina barns första biobesök. Pojken kom ut och började balansera på stenarna mitt emot på universitetsparken som Alfons."
- Montse Sayol
 

"Ett underbart minne jag har från Fyrisbiografen är när jag och mina väninnor Alva och Pua såg The Rocky Horror Picture Show. Vi dansade, sjöng och jag sprang upp på scen. Det var fantastiskt!"
- Jonathan Granlöf

"Jag var på en föreställning av A Clockwork Orange (troligen tidigt 80-tal) när ljuset plötsligt tändes i salongen, filmen stannades, ett par poliser stegade in och beordrade oss att evakuera pronto. Någon hade bombhotat Fyrisbion! Sen fick vi och frysa utanför en bra stund innan polisen gav klartecken och vi kunde gå in och se klart filmen."
- Tess Sintring

"Mina föräldrar var på Fyris på sin första date!"

"Studentkorridoren gick ut och såg Kusturicas magiska Arizona Dream i början på nittiotalet. Debriefing följde på Kalmar Nation. Bra kväll!"
- Robert Larsson

"Krigarens själ -90tal."
- Caroline Roman

"Bodde på Rackarberget och slängde mig emellanåt på cykeln 10 min innan en film började utan att kolla in programmet innan, visste att det visades bra filmer så vilken det blev var inte så noga."
- Helena Henstedt

"När vi var de enda i salongen, ingen risk att störa de andra med vårt prat."
- Anna Larsson

"Fellinis Amarcord 🎉  🎉  🎉  "
- Gustav Sigeman

"När jag ensam en eftermiddag såg Under Sanden (2000) och blev uppslukad av den sublima skilldringen av Charlotte Ramplings väg in i sorg och saknad."
- Björn Ringström

"Som barn på 90- och tidigt 00-tal var jag på Fyris ofta och länge på kvällarna. Farsan var biografmaskinist, så jag fick se riktiga kvalitetsrullar till familjepris, om inte gratis rentav. Ett av mina finaste minnen var att få se Mannen utan minne av Aki Kaurismäki flera gånger om när den gick. Andra goda minnen är från maskinrummet, förstås, när jag fick stå på en pall och se på film genom en liten glugg bredvid den glödheta och dånande projektorn.
Jag sneglar fortfarande upp mot högra hörnet när jag ser på film pch söker efter märket som signalerar för maskinisten att nu är det strax dags att slå över till den andra filmrullen."
- Moa Henriët

"När jag 1952 som 10-åring bodde på Geijersg. och dansade balett, tjatade till mej pengar till biobiljett för att se Eldfågeln med vår primadonna Ellen Rasch satt på första bänken längst till höger (sista biljetten) som då var väldigt nära duken fantastisk musik men såg mest alla fjädrar som fladdrade förbi i orange och gult.
Regi av Hasse Ekman finns nu på dvd och har nu nästan fått en kultstatus. Sitter på näthinnan glömmer aldrig det biobesöket! Tänk att jag efter nästan 70 år skulle bli ordf. Folkets bio Visby helt otroligt!"
- Gunnel Larsson

"Vår sons första bio, Arne Alligator - succé! Jättefint ordnat och anpassat för små barn."
- Sofia Sandstorm

"Mitt första besök på Fyrisbiografen var när jag någon gång på 70talet åkte från Öregrund tillsammans med min flickvän i min röda Volvo P 1800 för att se Öster om Eden, en romantisk kväll och en fin film."
- Thomas M Eriksson

"När jag och en kompis 1987/88 räddade oss från ösregnet och av en slump såg Bagdad Cafe och blev helt tagna. Inte minst av ledmotivet."
- Annika Persson Bergman

"Gick ensam för att se ”Call me by your name” när den gick hos er för några år sedan. Filmen golvade mig totalt och jag minns hela upplevelsen som en av mitt livs stora när det gäller film."
- Marika Rosengren
 

"Det var fantastiskt när Sven Wollter gick upp på scenen på Fyrisbiografen och introducerade filmen vi skulle se. Han var en utomordentlig talare och han trollband oss alla i salongen."
- Katarina Lönn

"Jag såg Den röda lyktan med en kompis omkring 1993? Vi var ca 15 år gamla. Filmen och upplevelsen färgade stora delar av min ungdom, intressen och den person jag är idag. Två timmar i mörkret kan påverka så mycket!"
- Anna Ärlebrand

"Jag gick på bio med barnen och blev helt golvad. Var trött småbarnspappa och somnade, otroligt sköna stolar."
- Robin Djoon

"När jag lyckades knipa en plats till VIP-visningen av barndomsskildringen Sommaren -93 på European cinema night. En fantastisk film som blev ännu bättre med bubbel och samtal med insatta personer."
- Mona Säw
 

"Satt i salongen i mörkret tillsammans med vänner Vännen bredvid mig räckte över en påse nötter Tack o tack!
Tog en näve o stoppade i munnen Konstiga nötter men min kamrat provar alltid nya grejer Svalde!
När ljuset i salongen tändes var min kamrat oerhört fnissig Förlåt med du fick påsen med hundgodis!!"
- Cia Gad
 

"På 60-talet när jag var gymnasist gick vi ofta på Fyris, filmer som givit mig starka minnen är Manhattan, Hiroshima mon amour, Orfeu Negro, sv-vitt förstås."
- Mari Saretok
 

"I maj 2020 överraskade jag min fyraåring Mio med ett besök på Fyrisbiografen. I över två timmar satt vi ensamma i biomörkret och spelade tv-spel. Detta var en häftig upplevelse för oss båda och vi spelade mest Harry Potter Lego och Abzu där man dyker i haven. Jag tycker initiativet med Jukebox-bio var jättebra och det är alltid kul att bjuda ungen på nya upplevelser. För mig var det också en upplevelse att få spela tv-spel på en biograf. Vi kommer nog alltid ha kvar detta minne! Mios egna tankar såhär i efterhand: "Det var så stor skärm och roligt att spela många spel"."
- Max Colliander och Mio Colliander Billström
 

"Härligaste minnet är en skräckfilmsnatt då jag såg Nosferatu till levande piano framfört av Edward von Past, Freddy's dead i 3d och någon mystisk 70-talsfilm med bilar som attackerade..."
- Stina Pontén
 

"I slutet av 60-talet och i början av 70-talet sålde jag och min syster biljetter på biografen. Det var min systers svärmor som arbetade där och när hon var ledig så fick vi hjälpa till. Det var ett trevligt  extraknäck. Min man Bengt stod ibland i dörren och rev biljetter.
Det var alltid bra filmer. När jag satt i kassan så ringde någon och frågade om det fanns biljetter kvar. Ja svarade jag, då kommer vi sa den som ringde, förresten vilken film är det? De visste att filmen alltid var sevärd. Ofta var det kö utanför när jag kom. När Midnight Cowboy visades  var det lång kö ned mot Snerikes nation. När det var mycket folk kund man  inte sälja onumrerat. Då blev det spridda tomma platser i salongen.
Vid kassan hade man en låda med godsaker. Jag var inte så förtjust i lakritslukten från Käck, så dem plockade jag bort. Har ni ingen Käck?  Frågade många, så den fick jag ta fram igen.
Maskinisten hade två apparater, så mitt i filmen växlade han till den andra. Då blev det inget avbrott, men en gång satt han och pratade med mig och glömde växla. Det blev mörkt i salongen. Jaha tänkte publiken, nu är det paus, vilket det var förr i tiden. Publiken kom ut och köpte godis. Då förstod maskinisten att han hade glömt att växla. Nu var vi tvungna  att ha paus, så de som var på toaletten eller köpte godis skulle hinna. Nästa föreställning fick börja lite senare."
- Laima Rosén
 

"Det här biominnet är 40 år gammalt. Året är 1980. Jag är student i stan och bor i Kalmar nations röda tegelbyggnad Bortom Bullret i hörnet av S:t Johannesgatan och Rundelsgränd. Vi bor 15 pers på tredje korridoren. Vi delar på tre toaletter och två dushar. Inom två tre kvarter har vi 6 st studentnationer, Systembolaget, Luthis och Fyrisbiografen! Livet leker. En fylld matkasse från Luthis går på 60 kronor. Studentrummet kostar 270 kr/mån. 
En dag undrar min korridorkompis Bengt om jag på kvällen vill hänga med till Fyrisbiografen och se filmen Casablanca med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman. Han berättar att filmen från 1942 är en stor klassiker och att Fyrisbiografen visar den en vecka varje år. Bengt har biljetter till årets första föreställning som brukar samla de riktiga entusiasterna. Jag har hört talas om filmen men aldrig sett den och tackar ja. 
Förväntansfullt tar vi plats i stora salongen som mycket riktigt visar sig vara fylld av Casablanca-cineaster. Alla utom jag verkar kunna replikerna utantill. Vi blir liksom ett med filmen som växer och kliver ut från duken ned bland oss i publiken. Stämningen blir magisk. När eftertexterna börjar rulla händer det! 
Hela salongen reser sig upp och börjar klappa händerna. Applåderna tar inte slut förrän sista eftertexten rullat förbi. Då har det ändå gått nästan 40 år sedan premiären. Jag blir än idag berörd av den samlade kärleksförklaring som denna filmklassiker fick av oss den där kvällen. Jag har aldrig upplevt något liknande vare sig förr eller senare i en biosalong."
- William Nisser
 

"Det var i maj 1972.
Vid den tiden bodde jag i en studentkorridor på Sturegatan.
I samma korridor som jag bodde en stilig och trevlig kille som hette Conny. Jag hade känt honom länge, men inte funderat närmare kring honom.
I efterhand fick jag veta att han hade spanat lite mer på mig, men det visste inte jag.

Nu bestämde vi oss för att gå på bio. Vi var väl säkert 8-10 personer från vår korridor.
På Fyrisbiografen gavs "What´s new pussycat?" med Peter Sellers.
Den ville vi se.
Sagt och gjort. Vi kastade oss på vår cyklar och cyklade den korta biten till biografen.

Jag hamnade inte alls bredvid Conny. Han satt en bra bit från mig.
Så började filmen och vi skrattade allihop så vi skrek förstås. Filmen är ju vansinnigt rolig.
Men så märkte jag att jag också skrattade när ingen annan skrattade. Jag har lite speciell humor och kan uppskatta små, galna nyanser och tycka dessa är roliga.
Då hörde jag det - Conny satt och skrattade åt samma saker som jag. Jag noterade detta flera gånger och tänkte "Vilken intressant kille".
Och på den vägen blev det. Intresset hade väckts.

Vi skrattar fortfarande åt samma saker. Vi har också tre barn och sex barnbarn att glädjas åt.
Kvällen på Fyris glömmer vi aldrig!"
- Annika Fagerström
 

"Under det tidiga 1930-talet var min far gott-pojke på Fyrisbiografen. Han hette Inge Alfredson (1917-1998) och bodde under ungdomsåren på Bredgränd i centrala Uppsala. Han berättade gärna om den tiden.
Första gången jag var på ”kvällsbio” såg jag ”Prinsessan på vift” med Audrey Hepburn i huvudrollen. Jag såg filmen tillsammans med en lite äldre kamrat. Det var inte så långt från våra hem på Artillerigatan till Fyrisbiografen. Vi följdes dit och hämtades hem av någon av våra föräldrar. Filmen såg vi utan vuxensällskap. Det måste ha varit i mitten på 1950-talet. Jag var i tioårsåldern. Biosalongen, filmen, ja allt blev en fantastisk upplevelse för mig."
- Ann-Mari Lundin
 

"År 1953 flyttade mina föräldrar och jag in i gatufastigheten S:t Olofsgatan 10 A. Det var en stor förmån att ha ”bio i huset”. Utbudet av både klassiska och något modernare filmer var mycket gott. Min far hade ett särskilt gott öga för de gamla Bröderna Marx filmerna. Jag fick nog som 10-åring se dem alla. Eftersom biografen bara hade en projektor, så blev det alltid en kortare paus, när man skulle byta rulle. Fortfarande då fanns det en gott-pojke, som frestade både före filmen och under den korta pausen."
- Tom Lundin