När Julietas man hastigt omkommer i en båtolycka blir hon förkrossad. I tystnad lider hon av skuld och saknad och går in i en djup depression. Tack vare dottern Antía lyckas hon till slut ta sig ur sitt mörka hål och ser fram emot ett liv tillsammans med henne i lägenheten i centrala Madrid. Men ibland för inte sorg människor närmare varandra, utan längre isär. När Antía fyller arton år lämnar hon sin mamma, utan någon egentlig förklaring, och vill inte träffa henne mer. Julieta kämpar för att hitta henne och få henne att komma hem, men inser snart hur lite hon faktiskt vet om sin dotter.

Julieta berättar historien om en mors kamp mot ovissheten. Men också om öde, om skuld och vad det komplexa men ofattbart mystiska är som kan få oss att överge de personer vi älskar, radera dem från våra liv som om de inte betydde något, som om de aldrig existerat.

Efter lite udda filmiska utsvävningar i Kära passagerare och The Skin I Live In är Pedro Almodovar tillbaka på säker mark i sin 20:e långfilm, där han går tillbaka till känslan och tematiken i hyllade kvinnoporträtt som Allt om min mamma och Tala med henne.