Med stora drömmar om något annat, något bättre, på en trådsmal balansgång mellan kaos och kalas. I lägenheter och parker, alltid på väg men ändå hela tiden stampande på samma plats. Tomma folkölsburkar, pizza­kartonger, odiskade vinglas, snabbmakaroner med lågpriskedjans billigaste tomatsås. Skitiga soffor och smutsiga lakan. Kartor av ångestdämpande i jeansen, slarvigt slängda på golvet. Cigarettrök under fläkten och flyktplaner stora som höghus eller platta som pannkakor. Nattpromenader, stökiga utekvällar och tidiga morgnar. Jussi levde för konsten. För graffitin och gänget som målade tåg och tomma tunnelbanestationer. När vissa gick vidare, stannade han kvar. Genom gamla foton och filmer från skakiga handfilmskameror samlar Ragnhild Ekner minnen från ett liv på väg in i en snårig vuxenvärld.

Texten ovan är något omarbetad, men hämtad från Johan Apel Röstlunds intervju med Ragnhild Ekner i Arbetaren tidigare i år.
Läs texten i sin helhet HÄR.

“En stökig liten pärla med stort allvar” – SVT, Kulturnyheterna

“Historien om den känslige graffitikonstnären Jussi siktar mot betraktarens hjärta – och träffar mitt i prick” – TT