Spelfilmen Utøya 22. juli handlar om dagen vi aldrig glömmer, men som är så svår att förstå.

En stor mängd fakta från AUF:s sommarläger 22 juli 2011 har återgetts i rättssak, böcker och media. Men få av oss känner till den fruktansvärda panik och förvirring som uppstod, eller de omöjliga valen som offren tvingades till. En terror som påtvingats så många och en fruktan och sorg som de överlevande måste leva med resten av sina liv.

I filmen möter vi 18-åriga Kaja och hennes vänner på sommarlägret, och vi ser händelserna som de kunde sett ut för några på ön. Filmen börjar när ungdomarna, chockade över bombangreppet i Oslo, lugnar sina släktingar att de är långt därifrån. Den trygga atmosfären bryts då det hörs skott. Vi får följa Kaja i hennes kamp för att överleva – minut för minut.

Överlevande från Utøya och deras anhöriga har varit djupt involverande i arbetet med filmen, som är baserad på vittnesskildringar och kända fakta. Av respekt för offren och deras anhöriga är dock karaktärerna och händelserna uppdiktade. Målet med filmen har enligt regissören Erik Poppe varit att åter sätta fokus på offren och deras berättelser. Mycket i diskussionerna efter terrordådet har handlat om förövaren och hans bakgrund och idéer och om rättegången. I Utøya 22. juli får han knappt synas, utan skymtar bara på avstånd vid ett par tillfällen.

"Utøya 22. juli är inte ett minnesmonument, men förhoppningsvis en del av läkningsprocessen, något som kan hjälpa oss att få utlopp för vår ilska och få oss att börja prata om något som fortfarande är extremt svårt att hantera." - Erik Poppe